"Autismspektrumtillstånd är vårdkrävande”

Konsultteamet för autismspektrumtillstånd med beteendeavvikelser, KAS-teamet, har gjort en kostnadsanalys av vårdkonsumtionen inom psykiatrin för patienter med neuropsykiatriska funktionsnedsättningar. Nu finns en rapport som beskriver resultaten. 

Analysen har gjorts på slumpvis utvalda patienter som haft kontakt med KAS-teamet, men beräkningen är gjord under halvåret innan kontakt med KAS-teamet togs.

– Det är en deskriptiv sammanställning av vårdkonsumtionen för gruppen personer med autismspektrumtillstånd. Genom att titta på ersättningen för olika vårdinsatser har vi kunnat göra en kostnadsberäkning, säger Malin Idar Wallin, enhetschef.

 Patienter med neuropsykiatriska funktionsnedsättningar är en grupp som ökar och fortsätter att öka inom psykiatrin. Ofta uppstår problem med saker som inte fungerar i vardagen. Grundläggande behov blir inte tillgodosedda som till exempel sömn, mat, hygien, sanitära förhållanden, sysselsättning, återhämtning, fungerande ekonomi, att förstå sin omvärld och att kunna göra sig förstådd  

Den inre och yttre stress, som bristen i de vardagliga funktionerna skapar, leder ofta till depression eller andra psykiatriska tillstånd som till exempel ångest, dissociativa och psykotiska symptom.  

– Symtomen lindras förhoppningsvis inom psykiatrin, men grundproblemen kvarstår. Vårdinsatser till dessa patienter behöver i så stor utsträckning som möjligt bestå i flera åtgärder för att tillfredsställa bristande grundläggande behov, säger Malin Idar Wallin. 

Hon menar att det är nödvändigt med ett nära samarbete med kommun och habilitering och att behandlingen behöver anpassas till patientens funktionsnedsättning. Patientgruppen har en mycket hög konsumtion av både öppen- och heldygnsvård inom psykiatrin, trots att autism är en funktionsnedsättning och inte ett sjukdomstillstånd som kräver psykiatrisk behandling.

– Att ytterligare anpassa den psykiatriska vården till patientgruppens speciella förutsättningar för att minska omfattningen av heldygnsvård borde vara angeläget både ur patientens och vårdens perspektiv, säger Malin Idar Wallin.

Vårdkrävande grupp

Kostnadsanalysen visar att patienter med autismspektrumtillstånd är en mycket vårdkrävande grupp inom psykiatrin, både i öppen- och heldygnsvård. Heldygnsvårdsinsatserna står för 83 procent av de totala ersättningarna. En jämförelse gjordes också med patientpopulationen inom Norra Stockholms psykiatri i stort som i genomsnitt har 11,8 vårddygn per år medan patienter med autismspektrumtillstånd hade cirka 52 besök per år.

– Även besöken i öppenvård är 4-5 gånger fler än för klinikens övriga patientpopulation. Analysen visar också att heldygnsvårdsdygnen minskar avsevärt efter att KAS-teamet varit inne i ett ärende, vilket behöver följas upp ytterligare men som naturligtvis är glädjande.

Stannar längre än nödvändigt inom heldygnsvården

Malin menar också att många patienter i denna grupp stannar onödigt länge inom heldygnsvården utan att få den rehabilitering de behöver. Ibland får heldygnsvården ersätta en avsaknad av någon form av övergångsboende där man lär sig att leva i sin vardag.

– Ett sätt att minska akuta situationer, som kan föranleda inläggningar och andra akutåtgärder, kan enligt våra erfarenheter vara förebyggande arbete genom olika proaktiva insatser i samverkan med kommun och habilitering samt planerade inläggningar via öppenvården.

Viktigt med tydlig kommunikation

En fungerande kommunikation är en förutsättning för vård på lika villkor och kommunikationen med dessa patienter behöver anpassas utifrån funktionsnedsättning och kommunikativ förståelse. Detta kan innebära anpassning av längd och tid för besök, mängden text på ett papper som är tänkt att patienten ska läsa, arbete med skriftliga sammanfattningar av överenskommelser, bildstöd eller annat visuellt stöd.

Genom att lära känna patienten och läsa den neuropsykiatriska utredningen får man bäst information om hur man behöver anpassa kommunikationen för den enskilda patienten. Vikten av ett nära samarbete med kommun och habilitering kan inte nog betonas i arbetet med patientgruppen samt konkret läkning till dessa aktörer vid avslut om inte patienten ska återkomma till psykiatrin med psykiatriska symptom, avslutar Malin Idar Wallin.