Skriv ut den här sidan

”Det handlar om att öka självrespekten”

Förändring och acceptans. Det är grunden i behandlingsmetoden Dialektisk beteendeterapi, DBT, som kan hjälpa personer med emotionellt instabil personlighetsstörning. 

Behandlingen med DBT pågår i ett till två år och strävar efter att patienten lär sig att balansera förändring och acceptans. Målet är att förändra problematiska beteenden och att acceptera sig själv och sin situation.


Anna Lindström, foto: Emanuel Eriksson 

– I DBT utgår man från att diagnosen i grunden handlar om genomgående problem med emotionell dysreglering. Man menar att beteendena i diagnosen antingen har som funktion att reglera känslor, till exempel att man självskadar för att reglera ångest, eller att de är en naturlig konsekvens av emotionell dysreglering som att man tappar kontroll över ilska och kastar saker, säger Anna Lindström, legitimerad psykolog och legitimerad psykoterapeut på Norra Stockholms psykiatri.

– Innan behandlingen startar går man igenom en orienteringsfas som går ut på att komma överens om målsättningar och ta ställning till om man är beredd att satsa så mycket som behandlingen kräver.

Individualterapi och färdighetsträning

DBT-behandlingen består av individualterapi samt färdighetsträning i grupp. Individualterapin sker en gång i veckan och är indelad i fyra faser. Den första fasen fokuserar på stabilitet och säkerhet i nuet.

– För att trygga stabilitet och säkerhet arbetar patienten för att minska livshotande-, terapistörande- och livskvalitetsstörande beteenden. Kommer man inte till rätta med det livshotande beteendet kan man inte komma vidare, det måste gå först. Det samma gäller terapistörande beteende, att man till exempel uteblir eller inte gör hemuppgifter. Man behöver också arbeta med saker som stör ens livskvalitet som olika typer av ångestsyndrom, depression eller sömnproblem.

Parallellt med individualterapin pågår färdighetsträning i grupp en gång per vecka. Där går man igenom modulerna att vara medvetet närvarande, hantera relationer, reglera känslor och att stå ut när det är svårt.

– Exempel på färdigheter är att kunna identifiera, och stå ut med, vad man känner. Det är också viktigt att kunna bekräfta sig själv i det man känner, att förstå ’det är begripligt att jag känner så här just nu’. Man behöver även lära sig att kunna agera tvärtemot sin känsla samt att distrahera sig om det blir för jobbigt. Istället för att skada sig själv riktar man in sig på att rida ut stormen och märker då att känslorna lägger sig.

– Färdighetsträning i grupp är ett väldigt bra sätt att lära av, och peppa, varandra. Deltagarna kan se att det finns fler som kämpar med samma svårigheter. Det blir även en helt annan tyngd när någon med egen erfarenhet säger ’jag har gjort så här, det funkade för mig’ än om det kommer från någon av oss professionella.

Den andra fasen i individualterapin handlar om att bearbeta traumatiska eller svåra livshändelser. Enligt Anna lider många patienter av posttraumatiskt stressyndrom, PTSD, som behöver behandlas. För att kunna påbörja behandling för PTSD behöver patienten ha varit fri från självskadebeteende i två månader.

Balansera acceptans och förändring

Den tredje fasens mål är att arbeta framåt.

– Det handlar om att öka självrespekten och att arbeta med individuella mål som utbildning och sysselsättning. Kärnan i DBT är det ständiga arbetet med att balansera acceptans och förändring. För att kunna förändra sådant som står i vägen för att nå sina mål behöver man först kunna acceptera de problem som finns.

Att bland annat kunna vara medvetet närvarande och reglera känslor genom att fortsätta öva på färdigheter utgör den fjärde fasen. Den här fasen kan ses som ett livslångt lärande, ett lärande som fortsätter även efter avslutad terapi.

I DBT ingår även att patienten får stöd att använda färdigheter mellan terapisessionerna, till exempel genom telefonstöd med sin terapeut.

– Syftet är att bli coachad i att använda färdigheter i den specifika situationen. Det här bygger på att man först på egen hand har testat det man har lärt sig i terapin. Om man då märker att det inte räcker kan man behöva stöd att hitta vad man kan göra för att till exempel motstå impulser att skada sig själv, säger Anna.

Lämnar diagnosen

Många som genomgått DBT kan få en väl fungerande vardag.

– I grunden kanske man alltid kommer att ha en emotionell känslighet, men tar man hand om sig själv på rätt sätt kan man lära sig att leva med den. Många har kvar några kriterier men samtidigt för få för att ha kvar diagnosen emotionellt instabil personlighetsstörning, EIPS.

Utbildning för närstående

Det är ofta svårt att vara närstående till en person med EIPS. Därför finns programmet Familjeband som är utprövat i vetenskapliga studier.

– Programmet är till för att närstående, för sin egen skull, ska lära sig DBT-färdigheter och därmed kunna hantera egna känsloreaktioner. Det handlar om att validera, det vill säga att bekräfta andras känslor. Hela relationen och kommunikationen går i stå om en person har starka känslor och den närstående säger ’ryck upp dig, nu tänker vi inte mer på det’. Genom att säga ’vad tufft du har det just nu, du är jätteledsen’ effektiviseras kommunikationen vilket förenklar för både patienter och närstående.

– Att validera en känsla är inte samma sak som att hålla med någon eller att acceptera ett beteende. Man kan bekräfta att någon till exempel är väldigt ledsen och arg och samtidigt säga att det inte är okej att skada sig själv eller andra.

Enligt Anna är det också viktigt för närstående att ta hand om sig själva.

– De lever ofta i väldigt hög anspänning till följd av att personer i deras närhet har ett livshotande beteende och de hamnar ofta i situationer där egna behov försakas.

Fakta: symtom vid EIPS

Vid emotionellt instabil personlighetsstörning har man ett beteendemönster som stämmer överens minst fem av dessa symtom:

  • Stark rädsla att bli övergiven.
  • Störd, förvriden eller instabil självbild.
  • Återkommande känsla av tomhet.
  • Kraftig pendling mellan olika känslolägen.
  • Stark irritation, ångest eller nedstämdhet som kan vara några timmar, till som mest några dagar.
  • Stormiga relationer som pendlar mellan intensiv beundran och extrem nedvärdering.
  • Intensiv vrede som inte står i proportion till vad som väcker den.
  • Kortvariga överdrivet misstänksamma föreställningar eller övergående upplevelser av overklighetskänslor.
  • Impulsivitet som till exempel missbruk av droger, sex, mat eller pengar.
  • Självskadebeteende, självmordstankar, återkommande självmordsförsök eller hot om självmord.

Källa: 1177 Vårdguiden

Publicerat 2015-04-17